Hovrätten stoppar medlemskap i brf – ansågs inte bo permanent

Svea hovrätt ändrar hyresnämndens beslut och avslår en ansökan om medlemskap i en brf i Stockholm, då kravet på permanent boende i lägenheten inte ansågs vara uppfyllt. Nyligen prövade Svea hovrätt en tvist mellan en bostadsrättsförening på Kungsholmen i Stockholm och en privatperson som genom gåva förvärvat en bostadsrätt i föreningen, där frågan i målet var om förvärvaren hade rätt till medlemskap trots att föreningen ansåg att han inte bodde permanent i lägenheten. Bostadsrättsföreningen motsatte sig medlemskap med hänvisning till dess stadgar, som kräver att medlemmen för egen del ska bosätta sig permanent i lägenheten, och gjorde gällande att förvärvaren inte var bosatt där utan hade sina huvudsakliga intressen på annan ort. Hyresnämnden i Stockholm var första instans att pröva frågan och beviljade medlemskap efter att ha fäst stor vikt vid förvärvarens egna uppgifter som lämnats under sanningsförsäkran; att han bodde i lägenheten och hade för avsikt att bosätta sig där permanent. Förvärvaren uppgav bland annat att han bor i lägenheten och att hans ambition är att pensionera sig i Stockholm tillsammans med sin fru. Vid sin bedömning beaktade hyresnämnden även att förvärvaren uppgett att han successivt avvecklat tidigare engagemang, att han inte längre hade uppdrag utomlands samt att han åtminstone tidvis hade brukat lägenheten tillsammans med sin mor. Hyresnämnden ansåg vidare att föreningens prövning av förvärvarens bosättningsavsikt hade gått längre än vad föreningen normalt gör vid medlemsprövningar och att denna till stor del grundats på historiska förhållanden. Vid en sammantagen bedömning fann hyresnämnden därför att stadgarnas villkor om permanent bosättning var uppfyllda och att det inte framkommit något som innebar att föreningen inte skäligen borde godta förvärvaren som medlem. Efter överklagande gjorde hovrätten en annan bedömning. Inledningsvis konstaterades att kravet på bosättning enligt stadgarna motsvarar ett krav på stadigvarande eller permanent boende i lägenheten. I hovrätten breddades också utredningen genom tilläggsförhör med en styrelseledamot samt genom att ytterligare vittnen hördes, bland annat en person som tidigare varit bosatt på samma våningsplan som den aktuella lägenheten, samt en vän till förvärvaren. Hovrätten fäste stor vikt vid föreningens utredning, som bestod av detaljerade vittnesuppgifter om vilka personer som faktiskt vistats i lägenheten under flera år. Förvärvarens egna uppgifter om boendeförhållandena bedömdes som påtagligt knapphändiga, och hovrätten ansåg att vittnesuppgifterna gav anledning att ifrågasätta om lägenheten utgjorde hans huvudsakliga och permanenta bostad. Vid en samlad bedömning fann hovrätten att kravet på permanent bosättning inte var uppfyllt och ändrade därför hyresnämndens beslut genom att avslå ansökan om medlemskap i bostadsrättsföreningen.