Över ett år efter inflyttning i en bostadsrätt i Stockholm demonterades uteplatsen på grund av ledningsarbeten med intilliggande vattentorn. Köparen yrkade på 600 000 kronor i skadestånd då risken att uteplatsen kunde försvinna inte framgick vid köpet. Hovrätten beslutade att säljarna skulle betala hälften av beloppet i skadestånd. Detta enligt Svea hovrätt.
I januari 2021 köpte en kvinna en bostadsrätt i Liljeholmen i Stockholm för 3 400 000 kronor och tillträde skedde i mars samma år. Intill bostadsrättsföreningen ligger Trekantens vattentorn som ägs av Stockholm Vatten och Avfall (SVOA). I direkt anslutning till lägenheten fanns en 32 kvadratmeter stor altan men under hösten 2022 avlägsnades uteplatsen i samband med grävarbeten utförda av SVOA i när de arbetade med upprustning av vattentornet.
I och med förlusten av uteplatsen yrkade kvinnan som köpt bostadsrätten på 600 000 kronor i skadestånd eftersom säljarna lämnat uppgift om att uteplatsen ingick i bostadsrätten. Men uppgift om att altanen ingick i lägenheten saknades, både i form av nyttjanderätt och som bostadsrätt, vilket innebär att säljarnas uppgift om nyttjande av uteplatsen var felaktig. Information om att uteplatsen potentiellt skulle kunna försvinna kan antas kunna ha haft en inverkan på köpet av lägenheten.
Stockholms tingsrätt konstaterade att det i kostnadskalkylen och den ekonomiska planen från 2008 för bostadshusets projekt framgick att avsikten var att uteplatsen skulle ingå i den aktuella lägenheten. Däremot hävdar tingsrätten även att man inte kan lägga för stor vikt vid uppgifter från kostnadskalkyler och ekonomiska planer för bostadsprojekt. Vidare menade tingsrätten att säljarnas enda löfte om uteplatsen utgavs i en punkt i frågelistan, vilken tillhör köpeavtalet. I frågelistan uppgav säljarna att altanen ingick i bostadsrätten som upplåten mark men det är inte ovanligt att det råder oklarheter gällande mark eller terrass som uppges ingå i bostadsrätter.
Tingsrätten bedömde att säljarna inte hade någon skyldighet att använda en frågelista och att innebörden av svaret “altan” är otydligt i denna. Köparen i fråga hade även hon varit osäker på innebörden av upplåten mark och om det var altanen som menades. Tingsrätten menade att formuleringen av uppgifterna gällande uteplatsen var för otydlig för att anses vara en utfästelse att den ingått i bostadsrätten och avslog därför kravet om skadestånd.
Köparen överklagade beslutet till Svea hovrätt och hovrätten ansåg precis som tingsrätten att uteplatsen inte ingått i överlåtelsen av bostadsrätten. Däremot ansåg hovrätten att nyttjanderätt till altanen fanns. Bostadsrättsföreningar kan upplåta nyttjanderätt för en bostadsinnehavare gällande exempelvis en altan. I detta fall saknades dock ett sådant avtal för nyttjanderätt utan bostadsrätt.
Hovrätten ansåg vidare att altanen ingick i kostnaden för lägenheten samt att den även ingick i ritningar för bostadsrätten, vilka lämnades in till Lantmäterimyndigheten vid ansökan om ledningsrätt av SVOA. Därtill fanns anlagda stenplattor på uteplatsen och en egen dörr ut till denna från bostadsrätten. Ingen information hade heller framförts om att uteplatsen var avsedd att nyttjas av annan än bostadsinnehavaren. Hovrätten ansåg mot denna bakgrund att föreningen antytt att både den tidigare boende och den aktuella fått information om nyttjanderätt till uteplatsen.
Köparen hade hävdat att SVOA:s ledningsrätt är av sakrättslig belastning och att det på grund av detta förelåg rättsligt fel vid köpet. Behovet av att utföra arbete på vattentornets ledningar ansågs vara lågt men trots det ska SVOA kunna utföra arbete akut vid behov utan att behöva meddela boende. Hovrätten ansåg att SVOA:s rivningsarbete inte skulle kunna utföras i samband med att den boende fortfarande skulle kunna ha nyttjanderätt på samma sätt som nyttjanderätten kunde genomföras vid köpet av bostaden.
Hovrätten beslutade att den boende inte skulle kunna nyttja altanen samtidigt som SVOA har rätt att utföra ledningsarbete. På grund av denna ledningsrätt konstaterades att det förelåg ett rättsligt fel vid köpet av bostadsrätten i och med att denna information inte fanns med i avtalet vid köpet och att köparen var ovetandes om att uteplatsen fanns i strid med SVOA:s ledningsrätt. Trots att uteplatsen inte fanns med i bostadsrätten vid köpet så skulle köparen ändå kunna nyttja uteplatsen. Mot bakgrund av detta fastslog hovrätten om skadestånd till hälften av vad köparen yrkat på, alltså 300 000 kronor.
