En kvinna på 90 år hjälpte ett av sina barnbarn med pengar till en bostadsrätt i Göteborg, enligt mormodern rörde det sig om ett lån. Efter att barnbarnet sålt bostadsrätten med miljonvinst krävde mormodern att få pengarna tillbaka men utan framgång. Nu har frågan avgjorts i tingsrätten som dömde till barnbarnets fördel, enligt Dagens Juridik.
Efter att ha hjälpt ett av sina barnbarn som studerade till läkare att finansiera köpet av en bostadsrätt på Lundgrensgatan i Göteborg, vilken sedan såldes med miljonvist, krävde mormodern pengarna tillbaka eftersom det enligt henne rört sig om ett lån. Dock utan framgång då barnbarnet hävdade att pengarna varit en gåva. Det skriver tidningen Dagens Juridik med hänvisning till Blendow Lexnova.
Frågan kom senare att avgöras i Östersunds tingsrätt där bedömningen gjordes att bevisbördan låg på barnbarnet, som ansågs kunna visa att hon fått pengarna i gåva.
Mormoderns version var att det förelåg en överenskommelse mellan parterna om ett lån på 2 450 000 för köp av en bostadsrätt, samt att pengarna skulle betalas tillbaka när den sålts efter att barnbarnet avslutat sina studier. Mormodern och den numera avlidne morfadern betalade för bostadsrätten genom insättningar under första kvartalet 2011, men på insättningsavierna angavs inget om huruvida det rörde sig om ett lån eller inte. Vid tillfället hade de tillsammans en dotter samt fyra barnbarn.
Samtal om bostadsköpet ska ha föregått mellan den 90-åriga kvinnan och hennes dotter. I samband med det ska dottern ha påtalat för sin mor att de andra barnbarnen också borde få lika mycket, något som enligt tingsrätten pekar på att dottern uppfattade det som att pengarna var en gåva. Barnbarnet ska alltså inte ha samtalat med mormor inför bostadsköpet och inget låneavtal ska heller ha upprättats dem emellan.
Själva tvisten om pengarna uppstod först efter att barnbarnet sålt bostadsrätten för 4 000 000 kronor. I april 2019 krävde mormodern tillbaka de 2 450 000 kronor som hon ansåg sig ha lånat ut. Det skedde via brev där det dock inte tydliggjordes att det handlat om utlånade pengar. Inte heller i bouppteckningen efter 90-åringens make lyftes några uppgifter om att det skulle finnas en fordran på barnbarnet.
Enligt tingsrättens bedömning tyder inget på att barnbarnet ifråga varit favoriserat framför sina syskon, en omständighet som starkt talar för att bevisbördan borde ligga på barnbarnet. Även utgången i ett annat fall, där vikt lades vid intresset att minska risken för oöverlagda förmögenhetsöverföringar, pekar åt att barnbarnet skulle ha bevisbördan.
Den sammantagna utredningen uppges visa att pengarna som barnbarnet erhållit var en gåva och därmed ogillades mormoderns talan i tingsrätten.
