Bostadsrättsföreningens vind byggdes om till etagelägenheter med terrass. Senare upptäcktes vattenskador i en av dessa, där frågan om ersättning nu avgjorts i hovrätten.
I en bostadsrättsförening i centrala Stockholm byggdes en terrass på beställning av en lägenhetsinnehavare. Fem år senare visade det sig vara ett fuskbygge, och frågan om vem som skulle stå för notan blev tillslut ett fall för hovrätten.
År 2005 gick innehavaren av en bostadsrätt i Stockholm ihop med andra medlemmar och köpte vinden ovanför lägenheterna, i syfte att bygga om den till etagelägenheter med terrass. Medlemmar lade enskilda beställningar till ett bolag, om anläggning av terrass utanför respektive lägenhet. Etagelägenheterna stod klara i mitten av 2006, och samma år menar innehavaren att hennes terrass genomgick en godkänd besiktning.
Under slutet av år 2011 upptäcktes vattenskador i hennes lägenhet och under dess terrass. Det hela ledde senare till en tvist i Stockholms tingsrätt, där innehavarens talan i sak handlade om att hon ville ha ersättning från föreningen för renoveringskostnader. Men tingsrätten dömde till föreningens fördel, ett beslut som sedan överklagades till Svea hovrätt.
Enligt bostadsrättsföreningen uppstod vattenläckan eftersom terrassen saknade tätskikt. På grund av att det rörde sig om ett dolt fel ska hon, enligt föreningen, hållas ansvarig trots godkänd slutbesiktning.
Innehavaren menar tvärtom att föreningen i samband med en godkänd besiktning 2005 övertog ansvaret för underhåll av terrassen. Via ombud hävdar hon också att föreningen tagit på sig att stå för kostnader kopplade till renoveringen. Utöver detta uppges att terrassen i anslutning till hennes lägenhet upplåtits med nyttjanderätt, och inte ingår i bostadsrätten. Utifrån det menar hon att ansvaret för underhåll, enligt både bostadsrättslagen och stadgarna, ligger på föreningen.
Bostadsrättsföreningen å sin sida hävdar att slutbesiktningen ska ha godkänts först den andra mars år 2010. Och i ett avtal mellan innehavaren och föreningen står det att hon har ett garantiåtagande på en period om två år efter godkänd slutbesiktning.
Hovrätten valde, liksom tingsrätten, att döma till bostadsrättsföreningens fördel. Till exempel bedömdes att ansvaret för terrassen kunde övergå till föreningen först efter en garantitid på två år, från andra mars 2010 fram till samma period under 2012. Ett annat skäl till utfallet var att varken skrivelser i bostadsrättslagen eller stadgarna, bedömdes strida mot att innehavaren hålls ansvarig för renoveringskostnaderna.
Utöver detta ålades bostadsrättsinnehavaren att även stå för rättegångskostnaderna.
